Tre år senare, alltså i nian, såg vi ut såhär:
Snedluggen borta, och det var sista året vi gick i samma klass. Detta var året då vi hade vårt enda bråk (inte illa med tanke på att vi nu varit vänner i ca 23 år), men vilket bråk det var! Megabråk under ett grupparbete där vi var de enda gruppmedlemmarna. Tro det eller ej, men arbetet blev nog det bästa jag gjort. Efter nian skildes vi åt, men vi har ändå fortsatt att hålla kontakt. Ibland väldigt nära kontakt, som när jag bodde i Frankrike och Marie levde det härliga studentlivet i Nässjö, och ibland går det en-två månader mellan varje träff/telefonsamtal. Men det gör inget, för vi har alltid vetat att vi har varandra om något skulle hända. Och när vi väl hörs är allt som vanligt, som om ingen tid alls har gått.
Just nu ligger Marie i fält. Hon gör en slags lumpen för att vara förberedd när hon åker till Afghanistan i december. Är så imponerad av det du gör och ska göra!
Puss min vän, och tusen grattis på födelsedagen!
1 kommentarer:
Haha, joo 10 veckor. Jag får försöka klara av dom :D Franskaboken åkte i soppen alldeles nyss faktist , meen din sida är jag nästan stammis på :D men lycka till med ditt jobb , du kanske ser mig på skolan imorgon , tänkte gå förbi med mon kusino, han ville se skolan .. Men in går jag inte ! =)
Skicka en kommentar