Blåsor...

Vår stackars Stella har drabbats av höstblåsor. Det slog ut igår och nu har hon fullt med blåsor under underläppen och några på resten av kroppen. Det hela började med hög feber, nästan 40 grader, i måndags. Igår hade den gått ner lite, men fortfarande 39-nånting. Stackarn har dessutom börjat få sina framtänder där uppe, så hon dreglar en massa och har ont. Åh vad synd vi tycker om henne. Vad maktlös man känner sig när man inget kan göra. Visst kan vi ge henne lite smärtstillande, men hon gråter så tårarna sprutar ändå. Det gör ont i en... På bvc sa de att det borde ha gått över i slutet av veckan. Längtar efter en hel natts sömn...

Vårvärme...

Nja, att det skulle vara värme var kanske lite överdrivet, men vilken underbar dag det varit idag. Underbart soligt! Vi tog en promenad i förmiddags och passade på att inviga lekparken på Hejdegatan. Gungorna fick bra betyg av Stella, fast lite tveksam såg hon ut att vara i början.

Milen klarad...

Jag har idag sprungit milen för första gången i hela mitt liv! Löpinfo finns här!

Plogat och klart...

Jaha, är det någon som var orolig att det inte är plogat i Tolvmannabacken i Kisa, så oroa er inte; nu har jag varit där och plogat varje backe - långsamt och noggrant, ja förutom puckelpisten då. Jag har idag åkt utför (slalom är synd att säga...) för första gången i hela mitt liv. Jag klarade det utan benbrott, men några saftiga blåmärken lär väl dyka upp imorgon. Dagens bästa (eller värsta?) var vurporna i liften. Ja, två hann det bli. En av gångerna var jag tio meter från att ha nått dit jag skulle, andra gången blev det en längre promenad...

Jag kan ändå sammanfatta dagen och min första utförsupplevelse som lyckad. Jag har testat alla backarna, och kan nog ge mig själv ett godkänt betyg. Vill ge ett snäppet högre betyg till min lärare, Johan. Han må ha världens kortaste tålamod med tekniska/pilliga saker, men som skidlärare var han fantastisk! ;)

Sportlovet närmar sig...

Ja, nu är sportlovet snart här! Åh, som jag har längtat! Behöver verkligen lite ledighet, för det har varit tufft den senaste tiden. Är helt slut om kvällarna, och tyvärr inte särskilt roligt sällskap till min sambo efter klockan nio. Då brukar jag vilja gå och lägga mig, men ibland får jag verkligen anstränga mig. Jag menar, hur kul är man på en skala om man först jobbar hela dagen, och sedan vill gå och lägga sig strax efter nio? Inte särskilt kul... Så lovet är efterlängtad av flera kan jag tänka mig... ;)

Dagens nyhet: Karin och jag har startat en gemensam blogg där vi kommer att registrera våra framsteg i löpningen som ska leda till finfina tider i årets tjejmil. Kolla gärna in där!

Promenix och skönsång...

Här är några klipp som fångar Stellas korta promenader i lägenheten samt lite skönsång.

Hon går...

Ja, nu går hon! Inte hela tiden, för det går ju snabbare att krypa fortfarande, men hon tar själv initiativ att förflytta sig gående över golvet. Det började i tisdags när jag kom hem från jobbet. Johan sa att hon hade gått tre steg på dagen, men när jag gick ner på huk och sträckte ut armarna så gick hon sju steg till mig i hallen. Så konstigt det kändes. Hon är ju fortfarande min lilla bebis! Dock tio och en halv månad gammal bebis... Jag får alltså rätt i min gissning om att hon skulle gå innan mars början.

Orkar inte ta igen över en månads frånvaro härifrån, men kan sammanfatta det med att säga att:
- jag har börjat jobba
- jag är nästan konstant trött
- träningen inför tjejmilen har börjat på allvar
- två av tolv kilo borta

- Johan är hemmapappa

- Stella har börjat gå
- hon är mycket generös med sina öppen-mun-pussar
- hon har börjat dela med sig av allt från leksaker till majskrokar, generös tjej det där ;)
- hon har också fått uppleva sin första närkontakt med snö