Ögonhel*ete...

Usch vilken morgon! Vaknade vid kvart i sju av alarmet, och när jag slog upp mina blå så:
-Pang! Ögonskavet var tillbaka. Välkommen, eller inte...
Jag grät en skvätt och messade mamma. Även fast jag snart är 30 (två år kvar) så finns det stunder där jag känner mig som en liten flicka som bara kan bli hjälpt och tröstad av sin mamma. Ett sms och sedan kändes det bättre... Anledningen till att jag grät var frustration. Jag arbetar tre dagar i veckan, varför är det så att det alltid är de dagarna jag måste vara hemma? Trodde att jag kanske skulle kunna jobba senare på dagen, men skavet försvann inte, så nu blev det ännu en sjukdag.

Jag ringde ögonkliniken, som nästa lovat mig en laseroperation eftersom jag provat alla deras metoder utan att de hjälpt. Fick komma dit strax efter nio. Fick jag någon tid för operation då? Nej, nej. Istället ska jag nu använda droppar när jag får ont. Visst, det är säkert det bästa för mig, specialisterna borde ju veta, men var så inställd på operation att, jag blev mäkta besviken.

En positiv sak är dock att jag nu är uppe i 900 spänn efter alla mina ögonbesök, att jag nästa gång får ett frikort. Så nu är det fritt fram för sjukhusbesök, bara de inte inträffar på arbetsdagar...