Oblyga män...

Sista dagen på lovet. Vilket härligt lov det har varit! Men på något sätt så känns det ändå ok att sätta igång med vardagen igen. Nu har jag blivit så veckovild att jag behöver lite ordning för att hålla reda på mig själv och veckans alla dagar.

Sista lovdagen kommer att spenderas framför tv:n. Längdskidor och skidskytte, kan det bli bättre? Ja, kanske, för igår skickade jag ett meddelande till mamma att en kväll med Jane Austens "Förnuft och känsla" samt "Stolthet och fördom" var det bästa som kunde hända. Ja, ja, you know me... Jag älskar superlativ!!!

På lördag är det dags för dop. Denna gång är det Alices tur. Igår hämtade jag ut paketet som jag länge funderat på att köpa. Tror det blir bra, mycket bra.

Måste ventilera en lustig sak som hände i måndags. Jag och Johan var i simhallen och var nästan vid omklädningsrummen. Då spatserar en herre (60-70 år) ut från herrarnas omklädningsrum ut, iförd endast en handduk och pratar högt i telefon. Jag blir så förvånad att jag inte kan avsluta det jag börjat berätta för Johan. Skrattar lite för mig själv, något sådant skulle jag ju aldrig få för mig att göra. Är man inte påklädd stannar man väl kvar i omklädningsrummet? Även om telefonen ringer? Lite roligt ändå, men jag tänker inte mer på det. När vi sedan är klara och går ut från omklädningsrummet (ca 45 minuter senare), säger Johan: -Är inte det han igen? Jo! Då kommer samme man ut igen, fortfarande iförd handduk, men istället för att bara stå rakt upp och ner även denna gång så sätter han sig i fönstret och vresar. Säkert omedvetet, men ändock! Detta får mig att le. Igen. Och när jag återberättar detta nu, så ler jag igen... Härligt med sådana saker som händer, som man inte väntar sig. Vad skönt att det finns helt originella och oblyga människor, ibland i alla fall!