En vecka...

Sju dagar kvar idag. Trodde helt allvarligt att vattnet skulle gå igår på bussen på väg hem från jobbet. Det kändes precis som om en vattenfylld flaska var vänd upp och ned, och när man skruver av locket, så precis hundradels sekunden innan vattnet forsar ut så infinner sig en spänning. Svårt att förklara, men så kändes det, som om vattnet tvekade mellan att vara kvar inne i mig och att forsa ut. Sedan gick ju inte vattnet, så det var väl bara inbilllning. Skulle kännas lite jobbigt om vattnet gick på offentlig plats...

På min första lektion igår fick jag en stor fin röd ros av mina elever samt en daimglass. Vi hade skojat om det eftermiddagen innan, men jag trodde aldrig att han skulle köpa det. Blev jätterörd, och glad såklart! Annars kändes avskedet med alla elever ganska ok igår ändå. Självklart trist, för jag känner verkligen för dessa elever. De är så fina och arbeta med. Hoppas, hoppas att jag får dem tillbaka när jag återvänder från mammaledigheten i januari.

Jaha Karin, det ser lite tunnt ut med besök i Stockholm? Du är så välkommen hit så! Och Malin, du med såklart. I påsk ska vi till Borås, men någon dag hoppas jag ändå att vi hinner ses när du är hemma.

Nu ska jag städa lite, och baka paj för i eftermiddag kommer Johans familj på middag. Over and out!