Då var det dags...

... eller inte. Igår kväll hade jag värkar, om än ganska milda, i flera timmar. Under 50 minuter klockade jag 15 värkar som varade ca en minut. Jag ringde då förlossningen för råd. Eftersom värkarna var ganska mesiga (börjar minnas hur de riktiga kändes och de var BETYDLIGT kraftigare än dem jag hade igår...) så ville jag inte fixa barnvakt och åka in i onödan. Fick rådet att ta en Panodil och försöka vila och att jag kunde höra av mig senare om värkarna tilltog i styrka. Vaknade vid fem och då var värkarna borta... Hade det på känn, samtidigt som jag verkligen trodde att det var på gång. Varför luras kroppen så?

Stella är nu på dagis och jag ska ta och ta igen mig. Ska ta och damma lite idag, annars har jag inget speciellt på schemat. Skönt.