Halka...

Vågen visade i morse att jag, istället för en förmiddagslur med Stella, skulle ta en långpromenad... Känns bra nu efteråt, men lite jobbigt och osäkert kändes det när jag började gå. Det var ju riktigt halt ute! Mötte en traktor som sandade precis lagom tills då jag kom till Tannefors slussar. Backen där är ju ganska brant, men med några lager sand kunde vi sakta och säkert ta oss ner till promenadslingan. Ett samtal med mamma och ett samtal med Karin senare så var jag hemma igen. Skönt att kunna kombinera nytta med nöje!