Babyfika...

Nyss hemkommen från fika på stan med Anna, Elin och Nina och deras barn. En förmiddagsfrukost på Waynes och sedan lite strosande i affärer. Strosandet orsakade irritation från en kille som väste högt bakom min rygg: "Men öka takten för i helvete!". I efterhand kommer man på så mycket bra att säga i ett sånt läge, men just då vart jag helt stum. Jag skulle kanske sagt något av följande:
- Men ursäkta jag gick helt i andra tankar. Ursäkta mig! (Och le stort)
- Man kommer mycket längre med ett leende och en vänlig förfrågan om att flytta på sig. (Även här leendes riktigt jäkla stort)
- För i helvete? Tagga ner, mitt barn somnade nyss och jag vill gärna ta det lugnt när hon sover lätt. (Inte särskilt glatt)

Men jag var som sagt tyst. Kanske lika bra det, man vet ju inte vad det är för galningar man möter. Känner jag mig själv rätt så hade det sista alternativet legat närmast till hands...

Ja, ja, nu blev det som det blev. Jag är hemma och Stella sover fortfarande i vagnen. Skönt. Snart kommer Johan hem på lunch, och vid fyra har vi barnvakt i en timme ungefär. Johans förädrar kommer hit och Johan och jag ska iväg och träna. Idag blir det en timme på löpbandet igen. Jippie...;)