Efter några dagar med hårt slit och lite sömn kändes det som om jag var nära väggen. Eller iaf nära den där trötthetsgråten som kan dyka upp när man är så sanslöst trött men man vet att man har hundra saker att göra och därför inte kan slappna av.
Igår klarade jag av att slappna av ändå och somnade framför tv:n vid 8-9-tiden och sov sedan hela natten (förflyttade mig till sängen vid 12) till 8 i morse när Stella vaknade. Underbart!
Om en stund kommer Karin och Isabell. Det känns som om jag, i och med nattens sömn, är riktigt laddad för det. Hade ju självklart varit lika kul utan sömn men känner att jag mår så mycket bättre nu. Dessutom hände följande vid frukostbordet. Mammas stora tjej!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar